Ute på gatan...
När du går på gatan, helt i egna tankar, kanske analyserande, möter en person eller ingen alls och du kastar blicken ner mot marken. Sedan därefter kollar du upp / fram igen som inget hände.
Varför gör du det ?
När vi möter andra och kollar ner så visar vi att vi inte vill ha bråk (i denna "farliga" sammhälle) och slänger ner blicken (dit vi befinner oss i förhållande till den andra personen, dvs. under den). Oftast när blickar mötts så stirrar man tills nån av er ger upp.
När chefer eller överlägsna personer pratar med oss så slänger dom näsan uppåt för att visa status. Samma sätt använder vi när vi möter andra i samhället. Oftast är det nån som slänger näsan neråt för att tyda på "No trouble, no fight im just a cool person". Vi visar helt enkelt underlägsenhet.
MEN, om du går själv, varför kollar du ner ?
Några år har jag funderat på detta och om jag tar rätt så går min teori så:
När man går, även om man vet om underlaget under fötter (asfalt eller vad som helst väg) så måste man kolla på det. Nää, skitsnack! Det är faktiskt så att vi kollar ner för att neutralisera våra tankar. Vår hjärna tar in väldigt många sinnesuttryck och när vi får för många av dom så belastas hjärnan. iom vi vet att dagens samhälle är farlig så måste vi hålla oss vakna medans vi vistas ute på gator och vägar. För att vi inte ska bli överbelastade, trötta och alldeles för oalerta för faror så måste vi neutralisera våra intryck.
Tänk själv nu, när du går på gatan, du kollar ner. Vad var det sista (innan du kollade ner) du kollade på. Var var dina ögon precis stunden innan du kollade ner ? Förmodligen minns du inte för du neutraliserade sinnesuttrycksintagandet innan du kollade ner.
Nästa gång (om du vill bli säker på att denna teori stämmer), kolla inte alls ner, håll din blick hela tiden rörlig så att du scannar av omgivningen oavbrutet, hur känns det då ?
Tröttsamt, huvudvärk, orkeslöst (att kunna koncentrera) osv.
Prova, vad har du att förlora ?
Heist
Varför gör du det ?
När vi möter andra och kollar ner så visar vi att vi inte vill ha bråk (i denna "farliga" sammhälle) och slänger ner blicken (dit vi befinner oss i förhållande till den andra personen, dvs. under den). Oftast när blickar mötts så stirrar man tills nån av er ger upp.
När chefer eller överlägsna personer pratar med oss så slänger dom näsan uppåt för att visa status. Samma sätt använder vi när vi möter andra i samhället. Oftast är det nån som slänger näsan neråt för att tyda på "No trouble, no fight im just a cool person". Vi visar helt enkelt underlägsenhet.
MEN, om du går själv, varför kollar du ner ?
Några år har jag funderat på detta och om jag tar rätt så går min teori så:
När man går, även om man vet om underlaget under fötter (asfalt eller vad som helst väg) så måste man kolla på det. Nää, skitsnack! Det är faktiskt så att vi kollar ner för att neutralisera våra tankar. Vår hjärna tar in väldigt många sinnesuttryck och när vi får för många av dom så belastas hjärnan. iom vi vet att dagens samhälle är farlig så måste vi hålla oss vakna medans vi vistas ute på gator och vägar. För att vi inte ska bli överbelastade, trötta och alldeles för oalerta för faror så måste vi neutralisera våra intryck.
Tänk själv nu, när du går på gatan, du kollar ner. Vad var det sista (innan du kollade ner) du kollade på. Var var dina ögon precis stunden innan du kollade ner ? Förmodligen minns du inte för du neutraliserade sinnesuttrycksintagandet innan du kollade ner.
Nästa gång (om du vill bli säker på att denna teori stämmer), kolla inte alls ner, håll din blick hela tiden rörlig så att du scannar av omgivningen oavbrutet, hur känns det då ?
Tröttsamt, huvudvärk, orkeslöst (att kunna koncentrera) osv.
Prova, vad har du att förlora ?
Heist
Kommentarer
Trackback
