no Fear is reaching you
Rädlsa är inget som vi föds med, rädlsa är något vi skapar. (Jag skämtar bara ;)
Ända sedan vi var små har vi blivit skrämda av olika faktorer. Rädsla består av mest av okunskap. Vanor - Ett bra exempel. Det vi inte är vana med skapar rädsla att inte göra om det.
Som äldre person, upplever du rädsla på olika sätt, mest tack vare din okunskap.
Det du inte vet, är det du är rädd för. En skräckis, du vet inte vad som sprang förbi offret, det var bara en skugga som ögat kunde illustrera sig. Du blir rädd, du vet inte för vad, men ändå vill du fortsätta.
På så sätt skapar (bl.a) filmskapare en hallucination. Vi skapar en bild eller en aning kring det vi inte vet.
Hjärnan måste fylla ut tomma utrymmen i tankar hela tiden. Till exempel om man pratar med någon person och han helt plötsligt byter samtalsämne, utan att du hänger med, så börjar du fundera "Vad händer, menar han det eller det andra, vad har det hela med just det vi pratade om att göra?"
Vi gillar inte tomma blankor, vi måste fylla dom för annars skapar vår hjärna en massa känslor hos oss: förvirrning, rädlsa, ovishet, osäkerhet, (ibland) frustration, ilska och även hypnotisk trans. (Dock det sist nämnda klassar vi inte som känsla utan ett tillstånd runtom en process.
Hallucianationer är dock inget illa för oss. Arkitekter använder sig hallicar på jobbet. Roligt jobb va ? Hallucianera hela dagarna. Vad jag menar är att dom föreställer sig en byggnad på en specifik plats, dom ser bygnaden fast det inte finns.
Filmskapare, speciellt skärckfilms-skapare är duktiga på det. Men o andra sidan det kan vi alla vara. För vi alla förstår redan att "Det vi inte vet, är det vi är rädda för".
Tack för din tid och att du satt och läste det.
Nu vill jag att du, efter att du sitter här och läste detta och följde min tankegång, sträcker på dig en bit och tömmer dina tankar, för det kommer mer!
Det är inte lönt att överbelasta hjärnan med för mycket information (som skolor gör), utan ta din paus så länge du behöver så fortsätter vi snart igen!
Heist
Ända sedan vi var små har vi blivit skrämda av olika faktorer. Rädsla består av mest av okunskap. Vanor - Ett bra exempel. Det vi inte är vana med skapar rädsla att inte göra om det.
Som äldre person, upplever du rädsla på olika sätt, mest tack vare din okunskap.
Det du inte vet, är det du är rädd för. En skräckis, du vet inte vad som sprang förbi offret, det var bara en skugga som ögat kunde illustrera sig. Du blir rädd, du vet inte för vad, men ändå vill du fortsätta.
På så sätt skapar (bl.a) filmskapare en hallucination. Vi skapar en bild eller en aning kring det vi inte vet.
Hjärnan måste fylla ut tomma utrymmen i tankar hela tiden. Till exempel om man pratar med någon person och han helt plötsligt byter samtalsämne, utan att du hänger med, så börjar du fundera "Vad händer, menar han det eller det andra, vad har det hela med just det vi pratade om att göra?"
Vi gillar inte tomma blankor, vi måste fylla dom för annars skapar vår hjärna en massa känslor hos oss: förvirrning, rädlsa, ovishet, osäkerhet, (ibland) frustration, ilska och även hypnotisk trans. (Dock det sist nämnda klassar vi inte som känsla utan ett tillstånd runtom en process.
Hallucianationer är dock inget illa för oss. Arkitekter använder sig hallicar på jobbet. Roligt jobb va ? Hallucianera hela dagarna. Vad jag menar är att dom föreställer sig en byggnad på en specifik plats, dom ser bygnaden fast det inte finns.
Filmskapare, speciellt skärckfilms-skapare är duktiga på det. Men o andra sidan det kan vi alla vara. För vi alla förstår redan att "Det vi inte vet, är det vi är rädda för".
Tack för din tid och att du satt och läste det.
Nu vill jag att du, efter att du sitter här och läste detta och följde min tankegång, sträcker på dig en bit och tömmer dina tankar, för det kommer mer!
Det är inte lönt att överbelasta hjärnan med för mycket information (som skolor gör), utan ta din paus så länge du behöver så fortsätter vi snart igen!
Heist
Kommentarer
Trackback
